Halm är ett gammalt byggmaterial. Det har använts främst till tak men också som väggisolering. Efter skörd av säden blir halmen till största delen kvar på fälten som jordförbättring. Den halm man tar till vara används mest som strö för husdjur. Halm kan alltså betraktas som en restprodukt vid odling av säd och är därför ett miljövänligt byggmaterial, dessutom ofta närproducerat. Dessutom är det ett billigt byggmaterial jämfört med de flesta byggmaterial vi idag använder.
Halmbalar kan som sådana användas direkt i husväggar. Man bygger “Lego” med balarna. Man kan låta balarna bära taket eller så har man en bärande stomme av trä i vilken man placerar balarna. Jag har valt att bygga en invändig bärande konstruktion av trä med balarna som ett omgivande isolerlager. Halmbalar används företrädesvis i kombination med lera. Lerklinade halmbalar brinner inte, invaderas inte av möss och råttor och isolerar bra. Kombinationen blir diffusionsöppen.
Halmbalar lämpliga för isolering i väggar är vanligen 35 cm höga, 45 cm breda och ca 80 cm långa. Balar med större dimensioner, t.ex. 50x80x200 finns också. Halmhattarnas isolerförmåga påverkas av halmtyp och hur hårt balarna pressats. Bäst isolerar de träaktiga halmtyperna, dvs höstvete, dinkel, råg (2). Vanliga balar kan fås pressade till en densitet på ca 100 kg/m3 och har ett lamdavärde på ca 0.045 W/mK (2). Ju hårdare balarna är pressade desto bättre isolerförmåga får man. Halm med en minsta längd på 25 cm bör användas. Halmbalen bör vara så torr som möjligt, fukthalten bör ligga mellan 8 och 12 %.
Isolerförmågan mätt som U-värde är för en välbyggd 0.5 m bred halmbalsvägg ca 0,13. Balarna ligger då med balsnörena inne i väggen. Väggar med balar ställda på kant (med de flesta strån pekande uppåt) har bättre värden. Ju färre stråskikt i balen dess bättre.
De balar jag skall använda är 35 cm höga, 45 cm breda och 90 eller120 cm långa. Balarna är av höstvetehalm och pressade med en gammal press (John Deere Lanz 214 WS) till en densitet på nära 200 kg/m3. Med andra ord ganska nära optimala balar. Balarna är bundna med järntråd och endast få har en svag bananform. Halmen är ren från ogräs, har varit utsatt för regn men var torr när den balades. Höstvetet har inte sprutats med annat än ett ogräsmedel (inget stråförkortning eller snabbmognadsbehandling). Väldigt nöjd med balarna och med folket på Åby gård i Saladamm. Under de senaste tre åren har det regnat för mycket i närområdet, vilket har lett till att halmen haft för dålig kvalité för att kunna användas som byggmaterial.
Redan på åkern sattes de flesta balarna på pallar för att de skulle hålla formen och utsättas för minsta möjliga hantering. Här lastas balpallarna av nära det blivande halmhuset och sedan dras en presenning över dem som skydd för regn och snö.
Efter en vinter under presenning har några balar vattenskadats. Skadorna har vanligtvis varit i någon ända av balen. När jag behövt kortare balar har jag kunnat använda de skadade balarna efter att ha tagit bort den skadade delen. Balarna har räckt till och blivit över. Här är en bild på den mest skadade balen jag hittat.
